Trött och slut men allt bra

Här är det som vanligt trädgårdsarbete, målning och snickeriarbete som tar upp vår tid från morgon till kväll men det blir fint.

Lilla Phuong har hängt här endel dom sista dagarna hon är ju större nu och leker med sina kompisar och går i förskolan så hon tittar mest in och ut men nu har hon hängt här ganska mycket. Hon ritar, dricker vatten ur vattenmaskinen för att sen direkt fråga om hon får gå på toaletten.... Samma varje gång :-) Jag har haft svensk tv på undertiden jag har tex diskat och då vill hon gärna titta och frågar HELA tiden vad allt är och vad ALLA heter. Inte alltid lätt att förklara eller visa vad vi använder alla våra grejer till som finns i ett svenskt hem.

Jag har undervisat i engelska på restaurangen och idag hade jag klistrat ihop massa bilder och dom skulle skriva alla saker som dom såg på bilderna på engelska. Ingen enkel uppgift för mina elever att vara kreativa handla fritt tänka själv och komma på ord. Här är ju skolan uppbyggd på att göra som man blir visad, tillsagd eller lärd. Mycket nyttigt för tjejerna och dom tyckte det var jätte kul. Annars har vi tränat klockan, dagar, veckor, månader, år och grönsaker. Det är stor skillnad från när vi började och nu vågar dom tom säga fel eller fråga om dom inte kan. Vilket vi jobbat med kanske mest av allt. Våga fråga, väga säga att man inte kan eller har glömt.

Här hemma har jag planterat blommor, gallrat och planterat om mina frön och bundit upp buskar och blommor som växer så det knakar.

Här ska det bli granatäpplen

Varje dag lilla Phuong är här frågar hon om vi ska träna. Hon gillar planka, utfall och sprintar mest men hänger med på yogan men tröttnar efter ett tag och säger mitt i bye bye.
En dag blev det oroande tyst när jag var i köket så jag smög för att kolla vad hon höll på med och då hittade jag henne kolla på bilder i mina träningstidningar och göra lika. När hon sen såg mig sa hon same same Sala :-)

Jag har tagit bort alla stenar runt träden för att med tegelstenar och cement göra nya hållbara "ramar" runt dom och sen måla och fylla med svarta stenar. Jag är ju inte så duktig på att cementera så jag använder händerna en heldel och kladdar mer på det som lera. Cementen är grymt uttorkande och gör att man blir supertorr om händer och benen när det dammar vid blandningen. När man oxå står på knä hela dagarna böjd i icke ergonomiska lägen känns det efter ett tag som att ryggen ska gå av. När jag en kväll klagade lite för Tony sa han - jaha så nu ska du skylla på att du är "allergisk" mot cement för att slippa, (gissar att han skojade) Men då slog det mig herregud vad vi ser olika på varandra. Jag har alltid sett mig själv som en arbetsam, hjälpsam slitvarg som inte försöker smita eller komma undan arbete utan hugger i det mesta. Sen tycker jag inte allt är kul men det är bara göra så blir det klart sen. Men så kanske inte andra ser mig bara för att jag har den självbilden. Det kanske finns många i min omgivning, fd kollegor mm som precis som Tony sa tycker jag är en person som försöker smita komma på undanflykter för att inte behöva jobba eller hjälpa till. Hur sann är verkligen vår egen självbild? Värt att tänka på.

Vi vet ju ganska sällan vad vår omgivning har för bild av oss och hur den uppfattas av olika människor i olika situationer. Om vi skulle fråga fem olika människor i min omgivning skulle dom säkert helt klart uppleva mig på fem olika sätt med olika bra och dåliga egenskaper. Därför är ju frågan man ofta får på intervjuer om ens svaga och starka sidor ganska missvisande. Det beror ju på vad vi pratar om och vem vi frågar. Ja ja bara en tanke som slog mig. Men som sagt jag jobbar ju mycket med affirmation nu vilket känns fantastiskt så jag tog det inte som kritik eller på hopp utan jag väljer den känsla och tanke JAG vill stanna i, vilket är det viktigaste.

Men det är intressant hur vi ser på våra medmänniskor och att man kanske inte ska vara så snabb på att tycka och tänka om andra för det finns oftast en anledning varför människor agerar på olika sätt även om vi inte tycker att det är rätt eller konstigt. Tänk på att du aldrig vet allt om alla, det finns som sagt oftast en rimlig förklaring att människor uppför sig på ett sätt. Personen kanske inte mår bra, känner sig ledsen, pressad, otillräcklig, olycklig eller uppgiven. Man kanske bär ett bagage man inte har tagit itu med osv. man har helt enkelt blivit märkt av livet. Men kom ihåg att det har vi alla så det är ditt ansvar att ta tag i det och leva det liv du vill. Vi kan inte ändra andra bara oss själva. Dvs det vi kan ändra är hur vi förhåller oss till andra och beroende på hur du behandlar och förhåller dig till en person kommer dom agera och förhålla sig till dig. Det var ju tillräckligt flummigt för idag nu ska jag lägga mig i soffan träna på klockan på vietnamesiska och kolla på en gammal goding, Dirty dancing :-)