Det är med en liten klump i magen som jag sitter här ute på altanen i skuggan och dricker kaffe samtidigt som jag skriver till er. Det är en av mina bästa vänners födelsedag idag och jag har självklart mailat henne och grattat men då hon ska begrava sin man imorgon känns nog födelsedagen väldigt obetydlig. Även om jag inte gillar begravningar så önskar jag verkligen att jag var hos henne och kunde, stötta, prata och krama henne i denna svåra stund. Men Maggan är nog den klokaste och mest osjälviska människan jag känner och hon vet att hon har mitt fulla stöd och att jag tänker på henne hela tiden. Jag önskar att jag kommer vara ett lika stort stöd för någon betydligt yngre tjej när jag är i 50-70 års åldern och vara lika god, klok och generös person som hon har varit för mig. Jag har sagt det förr men jag har lärt mig och lär mig så mycket av mina äldre vänner Maggan och Yvonne. Att dom är 70 och 70 + är något som jag aldrig tänker på. Så ungdomliga, moderna, fördomsfria, trygga, KLOKA och framförallt starka kvinnor som inte levt eller lever ett lätt liv men med så mycket erfarenhet kommer dom alltid med dom bästa råden, vänder och vrider på saker så jag lyckas se problem och lösningar från ett annat håll. Dom är väldigt betydelsefulla i mitt liv. (självklart finns det fler av mina vänner som är det, för jag har dom bästa, mest stöttande, roliga, förstående och härligaste vänner man kan ha, för dom andra har jag gjort mig av med)
Jag nu är vi raskt tillbaka i Hue och sista kvällen. Vi har som sagt turistat hela dagen och även lyckats hitta fint kakel som ska införskaffas dagen efter och marmor skärbrädor som jag velat ha så länge.
När vi kommer upp i restaurangen på hotellet är vi ensamma (vilket är tur visar det sig). Vi kollar igenom menyn och eftersom maten är lite annorlunda mot den vi har här hos oss vill vi ju testa så mycket som möjligt så vi tar en av de fyra menyer med smårätter man kan välja på. Servitören ser jätteglad ut och informerar att det tar ett tag och man får inte ha bråttom för det är många små rätter. Ingen fara säger vi och sätter och börjar små prata lite. Han kommer då tillbaka och talar om att man måste då klä ut sig till Empirer och hans hustru och sen ta kort. Detta är ju inget för mig som inte gillar påhitt av detta slag men Tony går verkligen "all in" och säger direkt OK. Vi får då kläder och skor att ta på oss och sen ska det tas kort hejvilt. Vi måste också dricka ett speciellt vin som historien säger att om man dricker det som kungen så får man otroligt många barn. Han lyckades få 4-5 barn per dygn under en lång period så han hade flera hundra barn. Och ännu en gång spricker servitören upp i ett leende och konstaterar att det finns MÅNGA prinsar och prinsessor och folk med kungligt blod i Hue :-)
Nu varnar jag för "starka bilder" även om jag inte har tagit dom värsta, men dessa har roat delar av min familj under helgen där man har skrattat så man inte har kunnat andas, vi har fått förslag på att använda dessa som julkort eller rent av bröllopsfoto eftersom det antagligen aldrig kommer bli något sånt för min del :-)
Ja såhär lär ni aldrig mer få se oss :-) ha ha ha
Sen var det dax för middagen som var jättegod. Dagen efter regnade det men vi packade ihop våra grejer och tänkte bara hämta upp kaklet på vägen. det visade sig då att dom inte hade så mycket som vi ville ha men att vi kunde plocka upp det i Da Nang. Jag fck prata med tjejen i Da Nang och hon underade om vi inte kollade på nyheterna för dom hade storm och tyckte vi skulle stanna kvar i Hue. Nej nej säger jag vi ska till Hoi An idag. Vi påbörjar vår resa och det regnar ju bara i Hue igen fara allas. När vi dock kommer ut ur den 6,3 kilometer långa tunneln ur berget mot Da Nang förstår vi vad hon menar. Där har stormen gått igenom på natten och träd, skyltar, plåttak ligger överallt och det blåser verkligen STORM och regnar hinkar med vatten. Tjejen från kakelstället ringer och messar att dom måste stänga och åka hem men vi hinner precis hämta upp grejerna på lagret innan dom stänger igen. För nästa storm som väntas var ännu värre är påväg in.
Vi lyckats ta oss tillbaka Hoi An och även om det bara är 4 mil emellan så är det betydligt lugnare i Hoi An och visst regnar det men inte som i Dan Nag och inte storm. Det finns inte massor att göra i Hoi An när det är dåligt väder så vi tar paraplyn och går upp till år italienska favvor restaurang "god morning Vietnam" och sitter där i timmar och pratar, äter massa god mat, dricker vin och lyssnar och tittar på regnet utanför. Väldigt mysigt faktiskt (och ganska svalt faktiskt) Mot kvällningen tar vi oss till hotellet och tappar upp ett varmt bad och ligger där och bubblar LÄNGE. Vi som älskar att bada och gjorde det flera gånger i veckan när vi bodde i vår etta i 10,5 år som hade ett gammalt djupt badkarl, men av förklarliga skäl har vi inte badat varmt i badkarl på ett bra tag.
Provlägger ett av golven vi köpte men nu blir det hon som jag ville att ha det som stänkskydd ovanför diskbänken :-)
Har fixat lite här hemma med blommor, stilleben och även bytt tyg i köket och på såsätt fått en ny fondvägg.
I söndags hade vi strömavbrott hela dagen så då blir man ganska off, Jag sträckläste boken jag börjat på kvällen innan och den var jättebra men vidrig på samma gång. Jag gick med ett lätt illamående hela kvällen. Oj vad jag har blivit känsligare för våld, övergrepp och tragedier i världen. det måste komma med åldern. Nej nu ska jag måla lite på huset, det behövs alltid bättras på någonstans. Hörs snart !