Här händer det grejer

som alltid skulle jag vilja påstå. På torsdagen gick vi upp tidigt och plockade undan och städa lite i badrummen då våra efterlängtade duschdörrar skulle levereras och monteras. Glasmästaren smsa att dom lämnat Nha Trang kl 07,00 vilket borde göra att dom är här sen lunch då det tar längre tid över berget med en liten lastbil full med glasskivor. Men när dom inte dök upp sms vi och fråga var dom var och fick svar att dom kommer vid 16 tiden till er ???? Ja ja som vanligt så jag gick jag ner för att hjälpa till med cementeringen här i byn. Det var dax för biten längst upp mot vägen så det är inte vid vårt hus direkt och därför var det ganska många andra där och hjälpte till som inte är våra närmsta grannar. Hälften av tiden engagerade dom sig i mig med att mäta hur lång jag var, dvs alla måste ställa sig bakom mig och se hur långt dom når upp. Sen ska det kännas och klämmas på mina armar och alla ska jämföra musklerna på armarna och låren. Jag körde kärra på kärra med sand och singel. Här är man som jag berättat tidigare arbetsamma men rädda för hjärtklappning så dom sa hela tiden att jag skulle ta det lugnt och visade att jag ska vara rädd om hjärtat. Att det är en muskel som vi tränar upp har man inte kunskap om här. Sen var det dax att bära 50 kg cementsäckar och det ska jag villigt erkänna att det är tungt och otympligt men något jag gjort lite då och då sen vi flyttat hit. När jag då började bära dem nådde det sin kulmen. Våra grannar hoppa jämfota och applådera dom andra ropar, klappar händerna och skrattar och skriker. Det behövds inte mycket här för att underhålla och imponera. Vi hjälptes åt och jobbade hårt i ca tre timmar. Sen var jag tvungen att gå hem för att möta upp duschkillarna.

Den här delen är klar

Så här har det sett ut innan 

Grannhus

En pojke hitta en koksnöt på vägen hem från skolan :-)

Vi hade ju beställt frostade dörrar men det kom klarglas. Tony hade ritat upp och mätt in var dom skulle sitta men såklart borrade dom snett och förstörde vårt kakel, suck. Sen blev det ju snabbt mörkt så då sa dom hejdå och ses imorgon och som alla andra körde dom såklart fast i sanden. Jag hoppa in i bilen och dom andra puttade och la ut plank så dom äntligen kunde åka.
Tony borrade upp fästena själv i vårt badrum och morgonen efter hjälpte Fredrik honom att hänga på dörrarna så när som kom tillbaka var det klart. Dock hade dom med sig film som dom satte på så vi fick som en frostad rand på mitten så det blev helt OK tillslut.

Bra blev det

Vi har varit utan dörrar länge…..

Dom andra gästerna var ute med Loi på havet och bada, snorkla och kolla in Ganh Do Dia men jag var lite kass i magen så jag sov och läste bok under en filt i ägget nästan hela dan. Det positiva med det är att jag hade ro att läsa min spännande bok som jag annars bara hinner någon sida i innan jag somnar. På kvällen gick gänget till skaldjurs restaurangen men jag var hemma då det inte finns någon riktig toa där och jag var inte så mat sugen heller.