Golf, träning, godis och traditioner

I onsdags slängde vi in grejerna i bilen och drog till Tuy Hoa igen. Jag körde ett hårt pass på gymmet medan Tony tog massage. Jag lastade på ordentligt med vikter och tänkte att nu när jag äntligen är här så ska det kännas dagen efter. Jag tränade alla stora muskler rejält och pressade lite extra baksida lår, axlar, biceps och triceps. Jag kan lova att jag känner på vissa dela av kroppen även idag.

Efter en mycket god lunch stannade vi på ranchen på vägen hem och slog MÅNGA bollar. Det gick betydligt bättre än förra gången men jag skulle verkligen behöva all hjälp jag kan få av tex min gamla slalomkompis Tony Haugen som är grym på golf. Som tur är har jag ju en egen liten golfpro i min familj som hjälper mig men jag vet inte om jag är en så bra elev eftersom jag inte tycker att jag blir direkt bättre.

Får jag presentera Mr Stensson

Åhej

Träna träna träna

Pannkaka

God soppa

Igår tvättade Tony bilen  och jag rensade ogräs på baksidan. På eftermiddagen tog jag en lång PW längs stranden och gick i den mjuka sanden bara för att lindra träningsvärken en aning. På kvällen skypade jag lite innan vi var inbjudna på mat till våra gäster i hus två. Supergod mofisk som vi rullade i rispapper med grönsaker och nudlar.

Som ni ser inte har man varit snäll i år i allafall

Idag är det S:t Nikolaus vilket betyder att jag som är fjärdedels tysk alltid har ställt skon i fönstret och om jag har varit snäll så fyller han den med godis och har man inte varit snäll under året får man potatisskal och kokt ris. Jag har ju såklart alltid fått massor av god som den ängel jag är. Tyvärr hittade han inte till Vietnam i år eller så har jag inte varit snäll ….
Jag påminde såklart mina syskonbarn och mamma igår via sms och whats app att inte glömma ställa skon i fönstret så jag hoppas att det trillar in bilder från dom idag som visar överfulla skor med godis. Eftersom dom alla är världens bästa, snällaste och sötaste barn.

Nej det är såklart inte godiset utan mer traditioner som jag har tänkt på endel. I min huvudfamilj dsv mamma, pappa, jag, Jenny och Magnus har det alltid varit viktigt med traditioner. Som barn tycket man att det var mysigt och det skapade spänning och förväntan. Och jag tror även att det har bidragit till att vi ändå är ganska nära i vår familj, vi har mycket att minnas tillsammans och det gör att man även återknyter trots att vi inte ses så ofta. Även om inte mat och massa klappar har varit viktigt tex inför julen så är det det man gjort varje år. Tex bakade vi alltid stora pepparkakshjärtan som vi skrev våra namn på och som vi hängde upp med rött band i våra fönster.

<3

Vi dekorerade pepparkakshus och Magnus som redan då var intresserad av ljus och lysen monterade ljus i huset och satte färgade papper i mammas kyrka som alltid stod och lös i vardagsrumsfönstret dock olika färger år från år. På morgonen när vi vaknade hade mamma och pappa klätt granen och fick vi en julbricka med lite godis och frukt som man kunde smaska på under dagen (också tysk tradition) och så fick vi öppna ett packet på morgonen. Det är sånt man alltid minns. Precis som man alltid minns juldekorationerna från år till år. Även om vi firade jul i Sälen många år när vi blev större släpade mamma med underlägg, dukar och små tomtar som vi alltid haft framme på julen. Jag tog med mig många av "mina" traditioner till Tonys och mitt nya hem men sen trappades det av mer och mer år efter år. Kanske för att Emelie blev större, eller för att vi bodde 10,5 år i en pytteliten lägenhet eller för att vi inte fick egna barn jag vet inte men det är så synd att man tappar dessa små saker som man förknippar med så mycket minnen och värme. Måste bara ge en applåd till både mamma och även mormor som år efter år gjorde samma sak vid alla olika högtider trots att vi blev stora.

Mina killar

Lill Nisse

Det tog inte många år innan vi fick en ny lysande tomte i familjen. Läste alla rimmen

Bästa mamma o pappa

Vi tvinga E till pyssel och traditioner in i det sista

Och även om julen är mysig så är ändå midsommar det mysigaste för mig. Kanske för att den traditionen inte har försvunnit utan bara utvecklats till att gå från att vara i hembyggdsgården med min familj och Tony till att vara där med mina bästa vänner och deras familjer. Och att dom alltid så frikostigt bjuder in oss i deras hem och låter oss skapa traditioner tillsammans med dem och deras barn. Jag är och kommer alltid vara evigt tacksam till Familjen Larsson/Johansson och familjen Eriksson/Palm.

Sommarflickor

Fika i hembyggdsgården

Grabbarna grillar