tankar, tips och tacksamhet

Igår satt jag och kollade på massa youtube filmer om hur jag ska locka mitt hår. Tycker alltid att Marie Serneholt och Carolina Gynning är så snygga i håret, men herregud det var inte lätt. Fick inte riktigt till det, men det är väl bara att öva och öva. Kollade även in lite olika sminktips som jag ska ge mig på i helgen tror jag.

Imorse var det strömavbrott en liten sväng, vilket inte gjorde något eftersom det inte är lika varmt nu så man får inte slag och det var som sagt länge sedan det hände så det var helt OK. Jag passade på att börja prova kläder och packa lite eftersom vi sticker ner till Nha Trang en sväng på torsdag. Surfade runt lite och hittade ett yogaställe som hade fått bra recensioner så om jag hinner ska jag försöka ta mig dit och prova.

Eftersom jag är en usel flickvän och "hemmafru" som aldrig (efter 15 år) lär mig att sträcka och dra i Tonys skjortor på rätt sätt fick jag helt enkelt ställa mig och stryka dem som fick underkänt. Kan tillägg att jag inte är någon stjärna på att stryka och pressa heller men det beror nog mer på järnet för min bror och Marie har ett strykjärn som är helt otroligt bra, med det kan man liksom inte misslyckas med det.

Till lunch provade jag att göra majssoppa med kokosmjölk som blev god men ganska söt. Har aldrig tidigare gjort majssoppa så jag vet inte direkt om det var receptet eller om det alltid blir ganska sött eftersom majsen isäg är söta. Passar säkert toppen som en liten förrätt men som lunch kan jag tycka att det blev lite sött. Måste tipsa om en hemsida som jag tyckte hade lite annorlunda recept nämligen www.kungmarkatta.se. Kolla in den!

Idag har jag hoppat på rönisch running school. Första passet var 10 min uppvärmning och sen intervaller på 3,5 min snabbt och 1,5 min sakta. Detta skulle man upprepa 4 gånger och sen varva ner med 10 min lätt jogg. Det är ju som sagt betydligt jobbigare att springa i sand och värme men jag tänker att herregud dom som är bäst i världen på att springa är ju faktiskt bla afrikaner och dom skyller aldrig på underlag eller temperatur så det ska inte jag heller göra. När jag började värma upp kändes det tungt och direkt började jag tänka att jag kanske inte skulle klara det. Som alltid tänker jag att OK jag provar en intervall och herregud va jobbigt det var. (är inte van att springa så långa intervaller) så jag tänkte att jag gör bara två. Men den andra kändes lättare så jag provade en till och vips var tre gjorda och då var det ju bara en kvar. Klart jag klarade det men just i löpning så spökar mitt huvud ganska ofta och jag känner efter och tänker att det är jobbigt och jag klarar det inte osv... inte bra, måste jobba lite på det. Styrka och mjölksyra har jag lättare att bemästra än flås. Måste ha med att göra att jag är fd slalomåkare.

Men nu kommer därför ett råd till alla er med barn och barnbarn. Eftersom jag inte har några barn och inte kommer få några heller så vet ju jag bäst i detta ämne såklart :-) (så är det alltid med oss som inte har egna barn). Jag tänker att detta med ens egna tankar om vad man klarar av och inte klarar av, hör lite ihop med hur man har blivit peppad och hjälpt när man är barn. Därför är det nog viktigt att uppmuntra barn att utmana sig själva och prova utan att ge upp. Klarar man inte saker första gången så kan man som förälder eller en annan nära vuxen uppmuntra, stötta, peppa och hjälpa till att träna så barnet tillslut fixar det. Det tror jag har betydelse för hur man ser på sig själv senare i livet och om man litar och tror på sin egen förmåga. (mind over body) för det vet vi ju alla att mer än hälften av de saker vi försöker klara av sitter ofta i huvudet. Vissa människor har detta i sig som personer och andra måste man hjälp lite på traven, få det bevisat för sig själva att man klarar det man tagit sig an. Titta bara på små barn som lär sig saker för första gången, oj vad vi alla klappar händerna när dom börjar gå, cykla och äta själva men ju äldre dom blir så glömmer vi liksom bort att allt vi gör första gången är lika stort som att lära sig gå tex. Så sluta curla era barn och ställ lite krav och var där och hjälp dem på traven så dom fixar det dom har tagit på sig och sen får känna stolthet, vinnarglädje och skapa ett eget jävlaranamma.

Hanh har varit här och ska korta av de barstolar vi hade med oss från Sverige, vi hoppas att det kommer bli toppen och att vi kan byta ut dem vi köpte här i Vietnam då fötterna tyvärr har rostat endel.

Idag blir det ett spretigt inlägg men jag såg en dokumentär om Tomas Ledin där han är och söker sina rötter kan man säga uppe i Ådalen och Högakusten. Till att börja med måste jag säga att det var/är verkligen fantastiskt vackert där uppe, vilken otrolig natur. Min mamma hatar Norrland så vi har tyvärr inte sett så mycket av den delen av Sverige men pappa som har spelat massor i norra Sverige berättade alltid att det var så vackert i Norrland och det var otroliga vyer som visades. Höga berg som stupade rakt ner i havet och vackra fjällvidder och vatten överallt. Det var en så skön berättelse om Ledins farfar och farmor och hembyggden. Nu är det ju ett speciellt klimat och ställe just där med tanke på älven och demonstrationerna i Ådalen osv. Men jag kom ändå att tänka på att jag är verkligen glad och tacksam att vi också har fått uppleva det "gamla Sverige" även om jag inte är lastgammal direkt men vi var ofta i Värmland på min morfars barndomsgård som hans bror Kalle tog över och bodde i tills bara för ett antal år sedan. När man kom dit så fick man se och uppleva hur det var att leva där och gården var ju den samma. Man fick hämta vatten i brunn och gå på utedass. Morfar berättade ofta om när han var barn och ung vilket var spännande att höra. När vi var där åkte på allt från gårdsauktioner till bönemöten. Man funderar ju på om barn idag verkligen får veta och uppleva sånt. Klart man kan gå till Skansen och kolla in gamla hus och få se hur man levde förr i Sverige men jag tänker verkligen leva i det. Eftersom jag har upplevt det "enkla" livet när vi var i Värmland så har jag ganska lätt att förstå hur saker och ting ser ut här i Vietnam och funkar, för som sagt i vår lilla by är det fortfarande omodernt och gammalt.

Vi grattar även Emelie (Tonys dotter) som tog körkort igår. Superbra jobbat och ett stort kliv i livet. Kommer fortfarande i håg känslan när jag klarade körkortet. Nu hoppas vi såklart att hon kör mycket men försiktigt :-). Grattis igen gumman från oss!