Blogguppehåll och myndigheter i massor

Det var inte meningen att det skulle bli ett uppehåll men här har det varit fullt upp med massa papper, myndigheter och mail hit och dit.

Kolla vilken båt som har varit parkerad här i en vecka typ. Grannarna säger att dom tar upp sand ??? Det ligger även platta båtar typ pråmar som dom lastar sanden på och sen över på denna stora koloss.
Några av fiskarna tycker inte om det då dom är oroliga att vågor, havet och vattnet förändras då man gräver ur massor i botten. Man har ju ingen aning om detta men det kan dom säkert ha rätt i.

Det är som sagt dax att söka residenskort igen som vi tänkte i våras men då gick det inte eftersom Tonys passa snart skulle gå ut. Det har trots allt gått ganska smidig denna gång förutom att när vi skulle lämna in papperna i lördags så gäller mitt visa längre eftersom jag kom hit en månad senare. Då måste man skriftligt be immigrationen att makulera visumet och som tur var hade jag min dator med mig och satte mig för att skriva detta brev på Vietnamesiska. Det är också galet att här är blanketterna med engelsk översättning men man måste besvara alla frågor på vietnamesisk samt alla intyg som behövs. Tur att jag har tjejerna på restaurangen, google translate och hjälp av en tjej som jobbar på immigrationen som pratar bra engelska. Sen undrar dom varför arbetstillståndet bara gäller för Tony och inte mig SUCK!!!. Tony lämnade in sina papper men jag fick snällt ta med mina hem igen och återkomma på måndag OM jag fått nytt arbetstillstånd.

Besviken och lite trött lämnar vi kontoret för att besöka banken och få hjälp med lite info från dem hur man gör med utlandsbetalningar osv och som oftast vet ingen något men helt plötsligt verkar en tjej fatta galoppen och vi får alla fall ett svar på en an frågorna vi har. Tony ser att jag börjar tappa humöret och föreslår att vi ska åka till gymmet. GRYM idé han vet vad som behövs för att få mig på bättre humör. Glada och pigga unnar vi oss även en god lunch på hotellet innan vi kollar lite tyger som Tony vill sy förvaring till sina trummor av.

Vi behöver inte köa vid maskinerna direkt

Supergod sallad

Här säljs det lite andra sorters material som sys upp

Go fika 

På söndagen var vi superduktiga och röjde i förråden både i hus 1 och 2. Lan och Lilla Phuong sprang som galningar då dom ville ha tomkartonger och massa skräp för oss bra grejer för dom. Lan blev överlycklig då hon fick en ny sadel till cykeln samt en liten pump.

På måndagen var det dax igen för mig att åka till Tuy Hoa och fixa mina papper. Tony ville inte följa med så jag åkte själv. När jag kommer till mannen på kontoret där man ska göra arbetstillstånd skrattar han lite och kliar sig i huvudet. Han menar att jag inte kan få ett nytt tillstånd då mitt förra fortfarande gäller. Han skrev det förra så länge som passet gällde och mitt pass gällde ju längre än Tonys. Jag försökte förklara att jag skulle ha ett intyg som är minst två år då jag skulle söka residenskort för två år. Absolut inte sa han då du har ett gilltigt tillstånd. Vi kom ingenstans och jag började känna att tårarna brände bakom ögonlocken och jag förklarar att immigrationen vill ha det så.

När jag ringer hem till Tony och berättar så kommer han på att mitt passnummer inte längre stämmer på intyget :-) Jag går tillbaka in och visar honom det men han menar att det gäller eftersom det hör ihop med företagspappret. Vi drag det då tre varv till och sen gör jag så som Vietnameser är specialister på. Dom bara sätter sig och väntar, obekvämt länge. Vi vill oftast diskutera förklara och övertyga men så gör man inte här. Oftast säger man vad man tycker och sen väntar och psykar man ut folk till man får sin vilja igenom. Han suckar och drar långa haranger på vietnamesiska men jag bara sitter och tittar. Plötsligt visar han att jag ska vänta. Efter kanske 20 minuter kommer han tillbaka med nya intyg till mig JIIIPPPIII !!! Dock har immigrationen hunnit stänga för lunch men jag åker då till gymmet och hinner även äta lunch lagom till 13.30. Allt är i sin ordning och även jag får lämna in mina papper. Tjejen som tog emot det tyckte vi var duktiga som försöker själva och att vi är väldigt självständiga och inte i händerna på några agenter eller Vietnameser som man blir beroende av vilket är det vanligaste att man gör här. Man betalar någon typ 6-8 gånger pengarna och slipper allt detta, bekvämt men som sagt man blir lite i klorna på andra när man inte kan göra saker själva.

Kolla vilka fina blommor på detta stora träd

Jag unnade mig en höstig bukett eftersom jag lyckats få in alla handlingar.

 Klockan hade hunnit blivit mycket så jag handlade mat och rosor lite snabbt inför min tjejmiddag som jag ska berätta om nästa gång. Ha en fortsatt härlig vecka.