Lite irriterad och smått provocerad

 Jag vet inte vad som utlöste detta men det är något jag nog har känt inom mig ganska länge och i lite omgångar inte bara sen vi flyttade till Vietnam.

Vad är det med folk som hela tiden tror att dom har rätt att lägga sig i andras liv, ha åsikter eller känna behovet av att kommentera. Jag vill bra inleda med att säga att engagera er i att försöka göra rätt i ert eget liv så har ni inte lika mycket tid och energi att bry er om hur andra lever sina liv.

Det är verkligen en sak som jag uppskattar mest hos dom som jag faktiskt anser vara mina bästa vänner, ni vet själva vilka ni är. Att ni inte dömer eller kritiserar utan snarare uppmuntrat, lyssnar, försöker förstå och ge hjälp och råd utifrån mitt eget bästa. När jag har tagit ett beslut så känner jag 100% stöd av er och det är värt mer än allt annat.

Det är tillräckligt svårt att vara människa att sen utöver det vara ALLT annat som förväntas av oss är ju omöjligt. Det är bra om man inser det så snart man kan. Det blir faktiskt lite lättare då. Sen har jag turen att som jag ofta nämner ha världens bästa vänner som betyder så mycket för mig. Jag har verkligen fått prov på vilka som bryr sig om mig och står på min sida när det blåser orkan och jag har huvudet under vattenytan och kan inte ens kippa efter luft utan försöker bara i panik ta mig upp till vattenytan. Ni har bokstavligt talat dykt ner i det svarta kalla vattnet och dragit upp mig. (Efter min sjukdom skalade jag bort ett antal människor som bara var energitjuvar). Det blev också klart vilka som är nära vänner med olika funktioner vilket är helt naturligt och bra. Samt vilka som är mer bekanta men som också är viktiga och kan fylla en funktion och i situationer stå en nära. Det är samtidigt bar att han många olika sorters människor runt sig och man lär sig alltid något av alla. Hela livet tränas man att spegla sig själv genom andra vilket bara är nyttigt. Det blir ganska platt och ensidigt om man har ett helt gäng med samma sorts människor.

Jag vet inte om det är en åldersgrej men nu är det bra, tack men här är det stopp.

Jag kommer verkligen ta mod till mig och försvara mig, säga vad jag tycker och framför allt säga emot. Jag har ju lite oturen att vara i ganska många kategorier som tydligen provocerar folk oerhört mycket.

Jag dricker inte speciellt ofta – tydligen väldigt jobbigt för många. (det är ju inte så att jag aldrig dricker. Jag tar ofta enligt mitt sätt att se på det ett glas vin eller en drink med mina tjejkompisar). Jag super mig dock sällan full och jag dricker inte hemma bara för att dricka. Det finns en rad anledningar till detta som jag ser det. För det första så dracks det inte ofta i det hem jag växte upp i. Vi var tre barn och vi bodde på landet. Vi hade inte direkt råd med vin, öl och sprit tror jag. Sen behövde man köra bil varje dag med tre barn som skulle hit och dit. Min mamma jobbade på behandlingshem vilket jag också gjorde under ett par år och det har också präglat mig. Även om jag älskade att vara på Östfora som barn så förstod jag att människorna som var där inte mådde bra och det hade druckit för att komma dit.

Jag tycker inte heller att det är jättegott. Jag äter hellre godis och glass än dricker vin och jag vill välja en hälsosam livsstil och då kan man inte göra både och. Jag är en person som har mycket lätt för att lägga på mig och gå upp i vikt och är i grunden en lat person brukar jag få höra. Denna kombination gör att jag behöver vara lite strikt eftersom mycket i mitt liv är av eller på.

Att jag har hittat en hobby i att träna och ägnar tid åt det verkar också vara mycket provocerande för många. Det är ofta jag får försvara varför jag inte vill äta en viss sorts mat, dricka vin eller drinkar på kvällen om vi är ute för att jag ska upp tidigt och träna på gymmet.  tex. Men jag sitter ju inte och fäller kommentarer om att dom kanske skulle göra det samma. Jag irriterar mig inte på att andra väljer att dricka eller äta ohälsosamt varför kan inte andra strunta i att jag gör medvetna val. Nej ofta uppfattas människor som tar ansvar för sina liv genom tex träna och hälsa samt att jobba med att tycka om sig själv och vara ”snäll” mot sig själ som självupptagna, egocentriska osv. Trots att det är det alla skulle behöva lära sig att tycka om sig själv. Fast du får för gudskull inte säga det högt. (inte undra på att folk är som tokiga på sociala medier och söker bekräftelse och likes).

Att vi inte har några gemensamma barn och att jag faktiskt i dagsläget inte vill ha några heller. Tänk att man ALLTID frågar folk om man har barn. Är inte det en ganska privat fråga? Framför allt eftersom vi vet att många många par har svårt att få barn då vi väntar längre med att försöka, livsstilen vi lever gör det mindre gynnsamt att bli gravid osv osv. Sen tycker jag att det är konstigt att vi frågar det för jag har nog aldrig träffat någon som har barn som inte talat om det på något sätt. Så tycker man att det är intressant information är det bara lyssna på när en människa pratar. Jag lovar att det kommer komma fram på ett eller annat sätt.

Valet att flyttat till Vietnam och inte ”gör något” Den frågan eller situationen skulle jag kunna ha ett standard svar tryckt på ryggen på tröjan. Men vad gör ni?? Hur får ni dagarna att gå? Hur kommer det sig att ni flyttade? Dom enda som inte ställer frågan om vad jag gör på dagarna är lite äldre kvinnor som har varit hemmafruar för dom vet vad det innebär att sköta ett hem, laga mat, städa, tvätta osv och vi har dessutom två hus samt en mindre ”trädgård”, två pooler, bil, motorcykel, jetski och en stor allmän strand. Så här finns det att göra. Som tur är har jag ju börjat undervisa engelska så nu kan jag säga att jag både studerar och undervisar och då verkar folk lite nöjda….

 Nej nu är klockan mer än natt här och jag har skrivit av mig det värsta. Imorgon ska jag bara chilla och ta det piano då vi kommer ha strömlöst eftersom dom bygger om motorvägen i hela landet från norr till söder och då kommer vi i ett antal veckor varje söndag har strömlöst.

Sov gott