Den 16:e alla hjärtans dag och 2 års firande

Jag är tillbaka och på betydligt bättre humör. Jag brukar aldrig läsa horoskop men kom av en slump över ett på nätet och då stod det just att jag vanligtvis inte är humörskänslig men att jag dessa tre dagar skulle jag känna av månen i mitt stjärntecken och därför vara riktigt lättretlig och det kan vi väl konstatera att jag varit.

Här har vi grejat som vanligt med allt mellan högt och lågt. Jag har läst vietnamesiska och fått ytterligare en elev som kommer hit och lär sig engelska och jag tränar vietnamesiska.

Igår var det som sagt alla hjärtans dag som alla vet och det blev inget som vi hade planerat. Jag åt bara lite frukost och gick sen upp till vägen för att få manikyr och pedikyr, det var en tjej innan mig så jag satt och vänta och prata lite med den supergulliga tjejen som fixar mina naglar. När det väl var min tur betydligt senare än jag hade tänkt satt jag där och blev fin och helt plötsligt hörs en smäll och total kaos bryter ut på vägen. Tjejen som gör mina naglar tar mina flip flop och sticker ut. Det visar sig att en ung kille på moped och en bil som ska göra en U sväng har krockat. Som alltid blir det kaos och polskriksstad utbryter. Killen kastas in i en bil som kör honom till sjukhuset ganska snabbt men bilen som skulle göra U-svängen går inte att flytta då ena hjulet står helt snett så det påverkar ju också trafiken som vill passera såklart. Efter ett tag drar jag mig hem med fixade fingrar men bara grundmålade tånaglar.

När jag kommer hem så har ett palmblad ramlat ner och slagit sönder vårt elskåp så Tony håller på och fixar med det. Och har inte hunnit till Song Cau som han skulle.

Olyckan innebar att vi fick åka och hämta Ulf, Gittan och Kristina på flygplatsen i Tuy Hoa som kom ner till Vietnam igen. Men på vägen in passar vi på att slå lite golf på Viet star som vi hade tänkt men lunch där eller inne i stan hinns inte med.  Jag fick 16 jättefina två färgade rosor av Tony  :-)  Väl hemma så försöker jag kasta ihop en middag och fruktsallad till dessert av det vi hade hemma.och det blev helt OK. Även om det inte alls blev som vi planerat så blev det trots allt en mysig dag.

Tony Woods

Här älskar man att bygga saker som dom tar kort med sig själv framför 

Idag är det två år sedan vi kom hit till Vietnam. Tiden har gått fort samtidigt som det känns som vi bott här ett tag. Det har tagit lång tid att landa och känna sig hemma och fatta hur det funkar här även om vi lär oss varje dag och har mycket kvar att lära. Jag får ofta frågan om hur det är att bo här och om vi/jag trivs. I grunden trivs vi båda även om vi tycker väldigt olika om landet och hur det är att bo här. Om jag skulle säg att det är enkelt skulle jag ljuga och det är inte helt enkelt som västerlänks tjej att bo här. Det har nog varit våra två jobbigaste och slitigaste år vi har upplevt trots att vi tagit oss genom bådas våra svåra sjukdomar, allvarliga problem på arbeten, barnlöshet, tonåringar som har haft det jobbigt mm mm. samt att vi hade varit tillsammans över 13 år innan vi flyttade hit och tyckte nog att vi kände varandra väl. Men man påverkas även väldigt mycket av omgivningen och normerna som man har runt sig där man bor även om man är 35 och 48 år gamla och har haft andra värderingar, åsikter och kunskap om människor i det samhälle vi levde i då.  

Det jag har tyckt varit jobbigast är att jag saknat det sociala livet jag hade hemma. Framförallt alla mina underbara vänner och familj men även kollegor och den här vanliga speglingen man får på jobbet som man kanske inte tänker på. Man pratar om massa olika saker stort och smått på kafferasterna och eftersom det alltid är väldigt många olika sorters människor på en arbetsplats får man många olika inputs och synvinklar vilket gör att man lär sig se och tackla saker på olika sätt. Det gör att man lär sig både saker om sig själv och andra. Och att man inte alltid tror att sitt eget sätt att tänka på är det rätta eller enda.

Det värsta och det som ätit upp oss mest har trots allt varit husen och det företag som vi blivit lurade av när vi köpte dem. Allt skulle vara ordnat husen skulle vara klara och byggda på det sätt som angavs i kontrakten. Alla papper gällande ägande, företag mm skulle inte heller vara något problem men vi har fått ordna allt själva. Från att ta hjälp av advokater och myndigheter till att laga, fixa och göra klart husen. Tänk att det finns så onda och beräknande människor som vill lura ”vanliga” människor. Men ”whats goes around comes around” Alla får mer eller mindre på något sätt det straff man förtjänar i livet. Om man gör onda saker kommer det alltid ifatt en. 

Det finns såklart många bra saker också som att vi man har frihet på ett annat sätt och man bestämmer över sin egen tid. Vi har mer tid tillsammans och vi bor i ett otroligt vackert land med god mat, härligt klimat och snälla människor. Man lär sig mycket om sig själv när man är minoritet och invandrare i ett land och inte förstår hur allt funkar och inte behärskar språket och kan göra sig förstådd. Sen träffar vi massa nya människor som kommer hit och det är verkligen spännande. Annars som vuxen träffar man inte så mycket nya människor på detta sätt och får nya vänner från världens alla hörn.